Besta ven Anna Pettersson Glada dagar mycken lycka, det min första helsning är. Men du må ej illa tycka, fast den än så simpel är.

Oändligt tack för ditt så inneholsrika ock kärkomna bref hvilket jag i går hade nöjet att emot taga, och serskilt vill jag tacka dig för dina så intresserande nyheter som du meddelade mig. Du må tro att det är roligt höra ur det går i mitt, vårt gamla fädernesland, som jag tänker det är osäkert om jag det mer får skåda. Men nog skulle det ha varit trefligt om jag nu hade kunnat göra eder selskap, det vore nog mycket i språklådan, men det är förgeves. Men i mina tankar så är ni nära. Men hvilka förändringar det må hafva blifvit der på så kort tid, serskilt med ungdomen. Det gör mig grumlande. Hvilka pojkar och rivaler se. Jag vill kasta om pennan och låta dig få veta litet angående vår julfröjd. anandagsnaten var vi hos Dundernis Anders och dansade. Naten före nyårsdagen var vi hos Smis Ole och nyårsdagen var vi bjudna till edra släktingar Lifqvist. Naten efter då voro vi hos Dundernis Anders ijen. Han sjelf var ej hemma då men hans syster och svåger. Och trettonde dagen var Lifqvister till oss. Nu sen har det ej varit något mer stot. Vi hafver utmärkt fin vinter här nu. Om inte det blir något vidare för händer så ämnar Anna gå till Duluth nu. Efven jag önskade att ut i staden, för der är det jemt något stot men som min helsa är något skrall så kan jag ej lemna hemmet. Jag har försökt flera läkare men ännu ingen ändring. Det förorsakas af dålig matsmältning. Det är nog ingen dödlig sjukdom men det är förargligt ändå. Men det är mången som lider af det för det kommer af för ovant klimat.

Du frågar om kort på min fästman, men kansje han är inte till ens. Hur skall jag då kunna senda dig den om jag velat det aldrig så gerna. jag kommer att gå enstöring igenom verlden. Förr gick jag och tänkte: Tråkigt är det men det går väl. Ingen festman har jag men jag får väl. Men var säker om det skulle hända att jag fick någon kraffs, så får du veta det med det första. Det skulle jag nog löna igen dig. Min säkerhet var att du nu skulle släcka min nyfikenhet och ritat dit din vens namn. Ingen blygsamhet hade du bort känna för mig, men jag hoppas det blir nästa gång. Glad att du lofvar mig kort om det är så du tar några, och ej glömmer mig som är så fjerran. Ja till sist en god helsa önskas eder. En helsning till eder från oss, inte utelämmande din syster Karin, men sjelf varder du så innerligen helsad af din ringa ungdomsven Karin

I marginalen; Sar Per har snart äran att bli fader, eller kansje han är nu allaredan. Jag vill fråga dig om det är sanning att — så var namnet, om han har begagnat sig af otuktslefnad mot några minderåriga barn. Önskar du ville tala om vem som flickorna äro, om det är sanning. Om det hade varit samma lag där som här så kunde han ha blifvit hängd med det första och det hade han säkert fötjänt. Förlåt mig.

En nyhet. Kox Jons har nu fått sitt sista vilorum eller som de säger,” gått all världens väg” der ingen återvender. Han dog på lasarettet i Duluth, det förorsakande ar varit lungsot – också en påminnelse om lifvets förgänglighet. Helsa Stunis K så mycket. Äfven helsa så mycket till Håll Anna och hennes familj ifrån oss alla. Roligt om du ville tala om hur det gick med Trapp J och hans hår, förlåt min näsvishet – de äro de enda visdomar jag äger och derför må jag såväl som alla andra begagna mig af hvad jag har. Jag får sluta mitt oförståndiga bref. Min önskan är att få höra ifrån dig snarligen, för det är jemt efterlängande. Lef vel önska dig, god nat