Till dig min ömt hälskade systär Margreta Pärsdoter. Tack för ditt bref. Som jag fick i från dig, som var dän 24 feb. Nu får jag lämna nå rader till Eder alla att jag har älsan ock mår bra och önskar eder dät samma som här dätt bässta som man kan önska sig i dänna mödosamma värdän, älsan. Både för mig och eder alla som kan önsska sig.

Men nu får jag nämna om en sak för dig. Om jag kan få ut mijna betygar mäd de fössta. Så du kan lått lysa ut mig men om jag can få dät mäd fössta så skal jag skrifva widare till nässta gång.

En sak till såm jag vil nämna om fö dig om jag kunde få ut räckningen. Så jag vet ur jag skal ställa för dem som skal fara så få dom snart på vhrån til Amerika för jag vil fara här i från Nårland för det här så svårt att lefva här i Nårland. Så jag cnapast lefva här dätt kostar 3.50 för ätt pund miöl men om jag får så myckätt så jag kan tammä här i från fattiga svåriet. Men ni skal fortsätta mä skrifningen för dätt här så bråttom.

Nu är dätt en sak till som jag vil fråga dig om om dät har du dräsen till min broder som här i Ameria är i den staden Paul i Minässota. Så jag kunde fåreda på onnåmm. Men så snart du får någhn adräss från onnam så skal du jifva mig hplysning om så jag får reda på onnåm för dätt här så många som skal farra här i från Nårland till vårren om jag kunde få bref i från  dig den 22 mars så jag får betygen och räkningen mäd de samma. Nog har jag mycket att skriva men ni får tiss nog få veta om dät en angång då jag skrivär men nu får jag sluta min dåliga ?? och ta ett ömet farväl ifrån eder alla för denna gånen.

En flitig älsningen i från mig til min gamla moder jag kan intät gåglömma dig. Så länge järtat pickar i mig men jag trode aldrig att det skulle blifva en så lång resa för mig så vi skulle aldrig få ta varhandra i hand förlåt skrifvaren.

Tecknar jag mitt

Busper Olof Nilsson