Bästa vän Jöns Jönsson

Lef väl och godt.

Sent omsider afsändes ändtligen en kärleksfull älsning af en gamal vän, os hvilken minnet blomstrar för sina många ungdomsvänner uti sitt fjärran fädernäsland, men kanske enu sjelf är väl bortglömd. Så kanske vid ? af mina kärleksfärgade älsningar så komma de få vara beredda att trampas under fötterna, men jag kann icke veta. Det är just min egen inbillning oaktadt, jag får väl tillstå. Dett är jag som varit orsaken till den långa tystnad som varit oss emellan jag som alltid är en bedräglig varelse för den som sätter sin lit till mig, jag lofvar mycket men håller nästan intet.

Emellertid är jag Gudinnerlig begåfvad med en ganska god helsa och altid ? och följast i det amerikanska lifvet som föres av världens bullrande lokomotiv och drifvas av ogudaktighetens ånga, och synes med fart traska mot ?

Det är mig något känt, det har skett många förändringar bland ungdomen sedan jag reste. Det är obegripligt vad tiden går och medför sina förändringar ibland folket. Det är icke mer än omkring 2½ år sedan jag försakade mina trefliga nöjen bland Eder och nu örer jag att större delen av mina kända äro inflätade i sitt önskade äktenskap, och för troligt av kärlekens flammor värmas, vid sina älskade makars bröst, ack, vilka sälla och ljuvliga stunder det förestår en människa. Den som kunde dem väl uppleva alldenstund det kunde kanske icke vara att betvifla att somliga utaf mina alra käreste vänner och vänninor nu inom kort upplefvat ovannämnda förtjusande stunder, hvarom jag förtroligt hoppas att du lemnar mig med nogran underrättelse i nästa bref.

Det skulle kanske ava varit ? eller kanske icke, ja Gud vet ur ? vet ej dänt nå. Jag tror det vore roligt att särskillt få veta något om förhållandena rörande en vän, förstå mig rätt. Det skull hafva varit något ord som likt älsning , eftersom det är väl utan tvivel. På det sista man kan tänka på sådant eller kanske allaredan för sent. Då en syndare alltid tror sin tur att vakna. emellertid borde det vara men jag säger icke, men ändå älsa förstå min rätt och behandla min önskan efter som du ser det bäst men icke vidare.

Nu inom kort tillstundar den stora högtiden jul som jag alltid vet vi glädes åt när jag var i mitt trefliga fädernesland som vi naturligtvis borde göra även här men oaktat det lönar sig så ganska föga och mit hemm, den är ett säte för många nöjen som aldrig synes här men det går väl an aldenstund, när jag erinrar mig och betänker de många trefligheter, de många stunder någon hafver tillbringat tillsammans med dej och många andra samt att den lefva och bo alla mina anhöriga och af barndomens kända nämner så må väl ingen undra fastän mitt hjärta börjar slå sina ljuva kärleksslag för det kära fädernäsland och hemmet.

En kär hälsning till min kusin A Nelson (Resar Anders Nilsson, Anders Niså) att jag är begåfvad med en god helsa och anser mig väl befunnen. Det lemna jag även önskar honom och i fall han önskar att underrätta mig något nytt så kan han skriva särkylt bref om det honom behagar eller sända hälsningar i ditt bref ty i kommen skriva bref när som helst det eder svar att berätta mig något nytt. Ni behöver icke betala något därför ty jag löser breven sjelv när de anländer hit.

Här är marken beklädd med ett ganska litet snöning samt tämligen kallt. Detta brev lär väl icke vara just som du naturligvis kunde önska det då det icke innebär några ljusmålade underrättelser om America, ty förhållanden äro för mig så vana nu, att jag tycker det är just ingenting så nymodigt att berätta men här näst du skriver till mig så kan du omtala för mig vad helst du önskar veta, jag hoppas kunna bemöta dessa frågor med ett sinnfärdigt svar.

Detta bref skriver jag för att jag önskar att brefväxling oss emellan må återigen begynna.

Resar Anders Andersson