Älskade vän Mr Olof Petterson, Ryssa

Jag får nu med korthet skrifva några få rader emedan jag hafver en stund ledig efter dagens arbete, också med det första att jag har helsan och mår ganska bra i mit nya hem her i Amerika.

Nu är skördetiden inne och maskinerna snurra uppå alla åkrar och folket är i rörelse både sent och bittiga. Jag hafver varit borta en vecka på ”harfissten” eller på jag vet icke huru jag skall kalla dett på svenskan. Jag hafver varit med och bundit hvete efter maskin men det var hårt arbete för mig som hafver nyss börjat att binda de första dagarna men sedan jag blef van gorde dett mig ingenting. Så var det bara roligt, och fyra bindare var vi om vi skulle hinna efter en maskin. Det fodrar bara qvickhet att vara på sådant arbete.

Och så har vi vårdt hus färdigt och hafver flytat in så vi får lefva och bo, om Gud förlänar oss helsan och låter oss lefva, dett hafver gott ganska bra för oss mot om vi hade varit i Sverge om vi hade varit der så hade der icke gott framåt utan tvärtom eller bakåt med allting. Men her i Amerika går det framåt alt fvad man tager sig för, jag tänker mången gång om eder om ni varit her i Amerika för här får man god dagspenning och mat dessutom, så man får dett man tjenar, mot som jag mins dett var i Sverge så fick man liten dagspenning och på dett skulle man kläda och föda sig.

Som jag tycker för min del skulle ni försöka och resa hit så är dett mycket bätre att lefva och skatt dett slipper man sörja för här får man lefva som en kung. Jag har hört sägas att dett går ett språk i Ryssa att jag hafver längtatt tillbaka men dett ha jag aldrig gjort icke så jag vet. Jag kom att nemna i ett bref som jag skref sade jag kanhända jag kommer till Sverge en gång till men när dett blir dett får framtiden visa om jag kommer eller icke.

Men huru är dett i Tutviggården, har dem fått någon måg än eller bråkar de för mycket så de får ingen än? Du kan hälsa dem eller Tuvigs Karin att hon skall skicka dem hit, flickorna sina menar jag blifer de väl gifta men hon får stanna qvar sjelf annars blir hon utan måg.

Jag hälsar så mycket till alla som vill taga mot några hälsningar dett är mörkt så jag kan icke se att skrifva mera en kär hälsning till eder alla, men dett är sorgligt att din moder har blifvit död du må väl fatta mod och resa hitt fast resan den är lång och besvärlig att företaga, men för en yngling är dett ingenting. Ajö och farväl du min vän.

I kanten står;

men hvad du gör så gör dett du icke ångrar, gift dig icke der du är, ursäkta min näsvishet.

Jag önskar eder alla förnöjelse och frid och sedan evig glädje hos Gud i himmelen.